kundhund

Human

Astrid

Astrid är min lilla 11-åriga krigarprinsessa. Hon är en mix av Tibetansk Spaniel, Lhasa Apso och Papillon, och med en smärttröskel som överträffar det mesta.

Därför blev jag rejält orolig när hon en morgon skrek rakt ut när jag skulle lyfta henne

Veterinären misstänkte diskbråck i nacke och länd, men Astrid svarade inte så bra mot de smärtstillande hon fick, så vi remitterades till Linda.

Redan efter första behandlingen lyfte Astrid upp sin rullsvans på ryggen. Den som är hennes "barometer" hade hängt en hel vecka pga smärtan.

Efter fem behandlingar som även påvisade en låsning i SI-leden var min lilla tös sitt vanliga jag, och nästan mer därtill. En kompletterande behandling som även innehöll kiropraktik så har jag verkligen fått tillbaka min lilla krigare.

Nu följer hon åter med på långpromenaderna med Schäfern, och tillåter väldigt sällan att bli buren vissa sträckor.

Själv har jag också blivit lite smartare och ser till att hon får både stretch och massage efter långpassen

 

Jag är så tacksam att jag kom i kontakt med Linda. För mig som lekman känns laserbehandlingen som ren magi. Så direktverkande och effektiv. Och jag behöver inte utsätta Astrids mage för onödiga mängder smärtstillande.

Nemo

Det har skjutits ett antal älgar, grävlingar och mårdar. Han har även gjort en par björnjobb de senaste 2 åren.

Om jag minns rätt så gjorde vi 3 behandlingar under 3 veckor. Som du kanske minns så innan första behandlingen så hade han väldigt svårt att hoppa upp i bilen, soffan etc och man såg att han hade ont. Eftersom jag dessutom nollställer färddatorn på hans hundpejl varje gång jag jagar med honom så såg jag även att han dels inte orkade lika långt som ha brukar under en jaktdag och att hans snittfart under en jaktdag hade sjunkit rejält. Under alla år jag har haft Garmin Astro pejlen så har hans snittfart legat på ca 7,5-9 km/h under en dag. Hösten 2013, innan jag kom till dig så låg den nere på 4-4,5 km/h och man såg nästan på honom att han led. Det var inte roligt längre så jag övervägde faktiskt att ta bort honom då han mentalt ville mer än han orkade. Det här var hösten 2013 och han skulle bli 10 år. Veterinärer bedömde redan 2 år tidigare att han hade pålagringar och artros så han gick på canidryl i princip dagligen från 8 års ålder.

 

Några dagar efter första behandlingen hos dig så började han kunna hoppa upp i bilen och soffan igen. Och när jag började jaga med honom igen så såg jag att han orkade mycket mer. Snittfarten låg den hösten på otroliga 10-12 km/h, något som inte hade hänt tidigare. Han var en helt ny hund. Älgen på bilden var påskjuten och han vägrade ge upp trots att älgen i princip bara gick undan. Normalt sett hade Nemo släppt den men det faktum att han inte gjorde det fick mig att misstänka att den faktiskt hade blivit träffad. Detta bekräftades efter några kilometer där jag hittade lite blod och det visade sig efter att jag hade skjutit den att den hade en lite reva i skinnet och var i princip oskadd. Jag fick tag på den efter 4 timmars hundjobb.

 

Vi var ut senast igår med Nemo och jagade grävling och nu är han snart 12 år men han tuffar på. Det går inte lika fort längre men han blir inte halt och han gör det han ska. Han behöver inte jaga lika mycket nu då jag har en ersättare men jag är ytterst tacksam att jag har fått minst 2 jaktår till med den här hunden tack vare din laserbehandling och jag hoppas att han åtminstone får vara med och jaga hela den här hösten också.

Doriz

Jag har fått en ny Doriz!

Hon är mycket gladare och super sprallig, hon ligger annorlunda och rör sig smidigt, är piggare men äter just nu dåligt - men det kan ju va vårkänslor. Igår gick jag med henne ut på sportfältet, hon blev så tokglad, hon sprang, la sig å rullade runt å åkte på rygg baklänges en bit nerför pulkabacken, uppigen å så gjorde hon om samma sak flera gånger - härligt att se. Tack för att du finns!

Gruff

Vår finfina Risenschnauser Gruff fick i höstas medicinering mot sköldkörtel problem. Hans immunförsvar var i botten och tassarna/klorna började trilskas. Det var tratt från oktober till slutet av januari. Vi tvättade och skötte om sår på tassarna. En och annan penicillinkur hann vi oxå med. Djursjukhuset bad oss fundera på Gruffs fortsatta liv här på jorden... Jag kom då på att Linda pysslade på med laser och vi ville verkligen göra allt till hundens fördel! Resultatet visade sig snabbt på, fem veckor fixade Linda biffen med laserbehandlingar. Vi har nu en frisk hel hund som älskar livet. Linda kom även med ytterligare råd som vi tog till oss ang mat mm. Tack Linda VI TROR PÅ DEJ!! Jag uppmanar alla att ta denna hjälp bara för att det är så lätt, smidigt och smärtfritt och ifall där annat inte funkar :)

Rolle

Jag träffade Linda, som jag känner sen länge tillbaka men inte sett på länge, på en hundutställning och vi började prata. Snart kom vi in på hund och jag började berätta om Rolle (jag visste inte då att Linda öppnat eget).

Rolle blev efter en tids hälta diagnosticerad traumatisk korsbandsskada och kronisk knäledsartros av veterinär i april 2011. Vi blev rekommenderad operation annars skulle han få medicinera livet ut med cortison och smärtlindrande/ antiinflammatoriska preparat. Men då Rolle är över 10 år kändes det inte rätt att operera med tanke på bl.a den långa rehabiliteringen som följer. Linda började då berätta om laser & akupunkturbehandling som alternativ till operation.

Det lät intressant men jag var väldigt skeptisk då Rolle är väldigt rädd för andra människor, han litar inte på andra än familjemedlemmarna. Men ingenting har stressats fram, miljön är lugn och rofylld och det märks att Linda är en riktig hundmänniska med stor hundvana så Rolle fick snabbt förtroende (så nu hör nog Linda till familjen också :) . Nu kan han till och med ta sig en tupplur när han "hälsar på" hos Linda. Det gick med andra ord över förväntan redan första gången!

Linda valde att bara behandla med laser pga hans rädsla vid hantering.

Dagen efter första behandlingen hade Rolle jätteont, trots att jag var informerad om att det kunde bli en försämring innan han blev bättre igen så blev jag både ledsen och skeptisk om jag skulle våga fortsätta.

Men efter tredje behandlingen vände det tvärt & han blev som valp igen! Trodde inte det var sant, det kändes som trolleri!

Nu är det slut på 5 -minuters koppelpromenader! Från att ha gått på 3 ben och varit stel i hela kroppen så är han nu mjuk och rörlig, Rolle kan nu vara lös & följer gladeligen med i skog och mark över stock & sten. Och nu behöver inte matte bära han i trappen längre, den travar han galant upp i själv. Trots det är han helt fri från hälta på kvällen och uppvisar ingen smärta!

Härligt att kunna trappa ner från 3 tabletter Rimadyl om dagen till 0. Jag kommer fortsättningsvis låta Rolle få laser med jämna mellanrum då jag ser vilken positiv effekt det har på honom.

Det här är något jag verkligen rekommenderar! Även om veterinärer dömt ut hunden så ge inte upp hoppet innan du prövat laser. Jag rekommenderar detta varmt då min hund verkligen återfått livskvalité på gamla dagar.

Bolero

Första gången jag upptäckte att Bolero var skadad, var när han inte ville hoppa över hindret, han som älskar att hoppa.

 

Jag uppsökte veterinär undersökte han och vi fick råd att koppelvila och ge Rimadyl under några veckor och se om det blev bättre. Det blev inte bättre så han röntgades och en ortoped kände igenom han. Han uppvisade smärta i hela kroppen. Jag minns hur jag tänkte att det här kommer inte få ett lyckligt slut. Hur ska en så energifylld varelse kunna få ett värdigt liv med smärta i alla ben.

 

Det var två veteterinärer som tittade på röntgenbilderna, den ena sa artros på bakben och den andra tyckte inte det såg ut så. Den där tvekan gjorde att jag ville veta så jag bokade tid för biopsi. Då röntgades och undersöktes hela han igen av en tredje veterinäroch ett prov togs från bakbenen. Det togs dessutom blodprover och en allmän undersökning gjordes. Veterinären förklarade att han hade krosskador i skelettet och att benen inte gått av utan försökt reparera sig själv och därav de små ”knölarna” på insida ben som setts på röntgen och som även känns utifrån.

 

Jaha, vad gör jag nu?

Jag satte upp en tidsram att under ett år får han behandling, försvinner inte smärtan måste jag fundera och omvärdera.

 

Genom vänner hade jag hört talas om Linda laser och hur nöjda de var med hennes behandlingar. Med viss skepsis bokade jag tid. Bolero som älskar människor hade blivit lite obekväm med undersökningar, skulle han verkligen behöva bli undersökt ännu en gång. Redan andra besöket hos Linda hoppade han självmant upp på britsen och hade inga planer att flytta sig därifrån.

Linda har ett fint och proffsigt sätt att ta hand om Bolero samt även informera mej om behandlingen.

Det här var det bästa jag gjort. Det tog inte många behandlingar (???,kommer inte ihåg ) förrän jag märkte en enorm skillnad, jag hade en ny hund utan smärta.

 

Innan skadan trodde jag att jag hade en stressad hund som plötsligt hade svårt att komma till ro efter aktivitet. En klumpig hund som snubblade och skadade trampdynor och slog i hopphindret. Hälta som kom plötsligt och dagen efter var borta. Alla dessa diffussa symptom har ju trots allt talat för nått.

Såhär i efterhand har jag förstått att det har berott på smärta pga de låsningar och strama muskler (??? ) Linda har behandlat samt skelettskadan som uppkommit pga dessa.

 

Jag har ju trots allt en hund som kan hoppa rakt upp på köksbordet på en halv sekund, att han inte får är ju en annan sak.

Vi tar det fortfarande försiktigt och bygger nya muskler i treadmillmen men hans smidighet är tillbaka, han klarar att hoppa över ett hinder utan att slå i och är idag smärtfri och kan vila efter aktivitet.

 

 

Jag minns första gången han strechade frambenen själv hur jag tjoade av glädje, det gjorde ju min 10-åriga aussie men jag hade aldrig sett han göra det på länge.

Gustav

När jag började växa fort i 7:an så fick jag jätteont i båda knäna och undersökning visade att det var schlatters. Det är en sjukdom där lårmusklens senfäste blir inflammerat. De berättade att det inte är ovanligt i min ålder när man växer som mest. Om man får Schlatters kan man ha problem i flera år och jag var väldigt oroad ett tag. Jag kunde inte springa, hoppa, böja-att vara med på gympan kunde jag inte alltid heller. När det var som värst kunde jag inte ens gå upp för trappen till vårt vardagsrum.

 

Vi pratade med min moster Linda för att höra om hon hade nåt tips och hon tyckte absolut vi skulle behandla med laser för att bli av med inflammationen. Det blev så bra! Redan direkt efter lasern första gången kunde jag böja på knäna igen. Själva behandlingen gör inte ont heller. För varje behandling kände jag hur smärtorna avtog och jag kunde röra mig mer och mer.

 

Jag fick behandling några gånger under en längre tid och Linda tipsade även om en duktig sjukgymnast som gav mig övningar att stärka upp muskulaturen runt knäna.

Nu kan vi behandla nån gång då och då om jag får lite känning i knäna.

Jag är jättenöjd och kan verkligen rekommendera andra laser som behandling!

Chaos

Min rottishane fick diagnosen artros i alla fyra tassar som knapp femåring, detta förklarade oregelbundet rörelsemönster och ovilja att krypa samt en tilltagande ovilja att klippa klorna. Han har sedan dess i stort sett hela tiden gått på smärtstillande/antiinflammatoriskt, detta har dock inte hjälpt honom att bli helt smärtfri. Jag upplever att han blivit mycket smärtlindrad av laserbehandlingen, ett tydligt tecken på det är att det är då det är möjligt att klippa klorna. Tack vare Lindas sätt att hantera honom, ja och ägaren också, så kan han faktiskt knappt bärga sig då vi kommer dit utan ska raka vägen i till behandlingsbordet med ett snabbstopp i Lindas knä. Han har fått en klart ökad livskvalitet sedan vi började med laserbehandlingarna, ibland i kombination med akupunktur. Jag känner mig galet nöjd med Lindas sätt att förklara och ta hand om både hund och ägare, jag är trygg med hennes kunskap, orubbliga engagemag och ödmjukhet. Lillen tackar och bockar för att han kan få fortsätta njuta av livet!

Wille

Wille är en Welsh springer spaniel som ska fylla 3 år i mars. När han var ca 1 år gammal började han få problem med magen, nån kräkning ibland och lite ”risig” i magen. Till en början var det inget problem, liten och kvick som han är hinner han säkert äta något gott när vi är ute i skogen tänkte jag. Men kräkningar och diarréer blev vanligare och vanligare, till slut var de minst en kräkning varje natt och diarré flera gånger i veckan. Dessutom blev Wille nu väldigt medtagen de dagar han hade diarré. Veterinär kunde inte riktigt bena ut vad som var problemet först men de konstaterade att Wille hade ett litet magsår. Behandlingen blev därför Losec, detta hjälpte bra till en början men vi var snabbt tillbaka på ruta ett. Att sluta med Losec var helt omöjligt, försämringen var omedelbar.

Jag hade näst intill gett upp hoppet om att Wille skulle bli bra igen när Willes uppfödare tipsade om att jag skulle ringa Linda. Funderade ett tag och visste inte riktigt om jag skulle våga testa akupunktur till Wille. Eftersom vi varit till veterinär så många gånger visste jag att Wille inte gillade sådana ovana miljöer och blir lätt väldigt stressad. Jag tyckte att vi inte hade något att förlora så jag bokade en tid hos Linda.

När jag kom till Linda slogs jag direkt av vilken hundmänniska hon är. Lugn och trygg gentemot hunden och hon hanterade Wille med van hand. Vi bestämde att Wille skulle få 5 behandlingar i 5 veckor med syfte att stärka Willes mage och immunförsvar men även hjälpa honom att bli lugnare och mer avslappnad. Först märkte jag ingen skillnad på hunden men efter några behandlingar var Wille betydligt lugnare. Linda gav mig tips om hur jag skulle bete mig när Wille fick en ”dålig dag”, tips som jag haft väldig nytta av.

Nu är Wille stabil i sin mage efter 5 behandlingar och jag har nu en snart 3 år gammal valp här hemma. Glad och alltid pigg på bus men samtidigt lugn. Wille har inga ”dåliga dagar” längre och han behöver inga mediciner. Som husse är det väldigt roligt att se hur dessa små nålar kan ha så stor effekt!

Skulle Willes dåliga mage göra comeback vet jag vart jag ska vända mig!

STORT tack för all hjälp Linda!

Axel

Axel är en miniatyrbullterrier på 6 år, att beskriva honom som en olyckskorp är minst sagt en underdrift. 2012, efter nästan 10 månader av intensiv behandling av demodicos i tassarna med mediciner, skrapningar och biopsier på tassarna kom vi till Linda för att ge tassarna en sista chans, i kombination med en ny medicinering. Kvalstrena och all ärrvävnad hade fullkomligt förstört tassarna till den grad att vi aldrig trodde han skulle kunna återgå till livet igen. Med några veckor av intensivt behandlande med laser och i kombination med akupunktur var förbättringen ett mirakel. Jag lovar att jag och många veterinärer stod och gapade över den fantastiska verkan som lasern hade. Den nya medicinen gjorde såklart sitt med, och efter 6 månader var Axel helt utan kvalster, men utan lasern hade ärrvävnaden och skadorna efter all behandling aldrig kunnat läkt så bra som det gjort. Han fick för första gången hår tillbaka under tassarna!

 

Utan Linda hade Axel aldrig varit hos mig idag. Trots att vi stött på en del motgångar med förgiftningssymtom av medicinen 6 månader efter avslutad behandling pga ett återfall har vi kommit igång med lasern snabbt igen och även fått hjälp med balansträning och annat för att få tillbaka reflexer eftersom förgiftningen slog ut mycket av balanssinnet bland annat.

 

Tassarna får lasras på var 7e månad ungefär för att vara i bra skick, främst mot svullnaden och ärrvävnaden, huden måste hållas mjuk och elastisk. Idag har vi inte haft ett återfall på 2,5 år!

 

Det känns även så fantastiskt att ha Linda som kan rå om hans kropp. Axel har lätt att få spänningar i ryggen och låsningarna kan ibland bli rätt rejäla, alla som har en terrier kan nog relatera till att de inte är de mest försiktiga hundarna. En bullterrier är en clown blandat med en burdus pansarvagn som inte backar att slänga sig överallt och upp och ner. Explosiva rörelser och klumpiga fnatt hör till vardagen. Ibland tror jag nästan Linda kan känna hans ömma punkter i musklerna i sömnen, hon har en fantastisk känsla för hundens struktur och anatomi. Varje punkt finner hon och behandlar. Axel är som en valp varje gång efter en behandling, och det finns nog inget som gör mig så lycklig att få se han så pigg efter allt han gått igenom. Vi har fått livet tillbaka!

 

Jag vet att lasern är oslagbar, men jag kan fortfarande inte efter alla dessa år sluta förundras av dess effekter. Det finns nog ingen jag inte har rekommenderat Linda för heller. Hon är en hjälte. Vår hjälte. Hennes enastående jobb har garanterat räddat fler liv än bara min älskade Axels och gjort livet för många hundar så mycket lättare och fyllt med livskvalité igen.

 

En fantastisk service och alltid ett lika varmt bemötande. Så ambitiös och så engagerad i varje fall! Alla hundägare behöver en Linda!

 

Tack för du finns! Du är en stjärna!

/Malin och Axel

Thelma

Thelma är en flatcoated retriever tik på 4 år. Hon är en omplacering och kom till oss när hon va

3,5 år. Redan när Thelma kom hade hon mycket problem med öronen. Hon skakade sig ofta och det spelade ingen roll hur mycket vi torkade ur öronen så kom sekretet snabbt tillbaka.

På ett besök hos djursjukhuset konstaterades det att hon hade en akut jästsvampinfektion och vi började behandla henne med kortisondroppar. Efter 30 dagar hade infektionen inte gett med sig och vi fick ytterligare en kur med kortison. Både jag, Beatrice och min pojkvän Tobias kände att vi inte ville behandla henne med kortison längre.

Jag fick vetskap om Linda genom en kompis till mig som hade behandlat hennes golden. Hon hade verkligen sett skillnad på sin hund. Både jag och Tobias var skeptisk. Vi hade inte hört så mycket om varken laser eller akupunktur men att det skulle hjälpa på Thelmas öroninflammation trodde vi inte alls på.

Jag försökte hitta andra mediciner som kunde vara bra på öroninflammationer, allt som rekommenderades var kortioson. Tillslut beslöt vi oss för att åka till Linda och göra ett försök.

Ett beslut som vi är så oerhört glada att vi gjorde!

Det första intrycket vi fick av Linda var "WOW!! Snacka om en tjej som vet vad hon håller på med och som kan mycket om hundar. Hon förstod oss och har gjort allt för att Thelma ska bli kvitt med sina öronproblem. Efter första laserbehandlingen fick Thelma upp hur mycket sekret som helst när hon skakade sig, och så fortsatte det tills nästa laserbehandling.

Thelma hade inte fått upp något sekret alls under sin kortisonbehandling. Linda gav oss mycket goda råd och var det något vi behövde hjälp med så ordnade hon alltid det. Hon jobbar på ett så oerhört professionellt sätt och är så otroligt duktig att handskas med hundar.

Som hundägare känner man sig väldigt trygg.

Vid ett återbesök hos en veterinär visade det sig att Thelma hade en cystisk förändring i örat. Panik. Vår älskling Thelma hade en tumör i örat. ÅTERIGEN fick vi en kortisonkur, någonting som gjorde oss väldigt förbannad. Jag ringde Linda direkt, vi fick komma redan nästa dag och vi behandlade Thelma med några fler laserbehandlingar. En vecka senare gick vi på ett återbesök och den så kallade "tumören" var borta!

Från att vara skeptisk till både laser och akupunktur är jag nu helt övertygad om att det fungerar. Det fungerar! Thelma är nu fri från allt som har med svamp att göra. All denna klåda hon haft så länge är borta och det kan vi bara tacka Linda för! Thelma är nu en frisk och härlig tjej som äntligen kan leka med andra hundar utan att behöva stanna för att klia sig i öronen.

Har ni några problem med er hund, vad som helst, så rekommenderar jag verkligen er att testa på laser eller akupunktur hos Linda Näslund.

I vårt fall fungerade verkligen inte kortisonet och veterinärerna hade heller inget annat att rekommendera oss. Tack Linda för all hjälp! Jag tror inte du förstår hur glada vi är att Thelma äntligen slipper allt dessa kliande i öronen. Du är magisk!

Noah & Voys

Har två aktiva vallhundar varav den älsta nu 11 år, jobbat relativt hårt med vallning & som Tjh inom Räddningstjänsten.

Noah har sedan några år tillbaka till & från problem med L7S1.

Blev på mitt Djursjukhus rekommenderad akupunktur som alternativ behandling till rehab & medicin. Fanns tyvärr inte på rimligt avstånd på min dåvarande bostadsort. Sedan jag flyttade Norrut, så har vi nu kommit i kontakt med behandlingar som innefattar både akupunkur & Laser.

Jag är verkligen nöjd med responsen som min gamla hund visar på dessa kompletteringsbehandlingar.

Han hänger med på fjällvandringar, han klarar av att jobba i vallhagen, springer villigt i skidspåren på vintern & är en riktigt glad åldrande hund.

Den andra hunden i familjen har inga diagnostiserade probem, men tävlar/ tränar aktivt inom vallning, lydnad, drag & agility. Här använder jag Akupunkturen/ Laser som förebyggande behandling.

Som komplettering/ Alternativ till medicinering & andra rekommendationer man har från veterinärer tycker jag absolut detta är MKT bra.